Dagen jag lämnade Damaskus var märklig. Inte bara för ombytet från boendet hos Pascal (Tack!) på svenska ambassaden till livet på vägen, utan också då ‘regeringspolisen’ skuggade mig på motorcykel de sista 40 kilometrarna innan gränsen. Det hela slutade i boende på ett sjaskigt hotell i utkanten av Dar’a, och dessförinnan ett kortvarigt knivhot från en nervös man som tack och lov gav sig iväg då förbipasserande närmade sig.

Jordanien var vackert och emellanåt lika magiskt som namnet självt. Förbi historiska Jarash, Jordanfloden som numera vattnar plantage av bl.a. tomater och bananer – plantage som i sin tur täcker dalen i smutsbrun plast. Ett obligatoriskt dopp i salta Döda Havet och dusch efteråt i brännande het källa invid. Den fortsatta vägen söderut var ganska öde och trist, men tack vare god medvind fann jag mig snart i Aqaba – kustorten vid Röda Havet.

Resan över Sinai – den östra delen av Egypten som delar Röda Havet i Aqababukten i öster och Suezkanalen/bukten i väster – är ödslig, blåsig, långsam. Dock bjuder de få människorna jag möter – mestadels beduiner – på lika mycket mänsklig värme som landskapet bjuder dess frånvaro. Likadan är motorvägen från Suez till Kairo – snarast (halv-)öken hela vägen. Här i Kairo vilar jag nu ut hos tyska vännen och tillika långfärdscyklisten Sebastian (www.vom-wind-getragen.de) och ser fram emot en lång resa längs Nilen, ända till mellersta Sudan. Om den egyptiska polisen/militären tillåter, vill säga.

The ferry to Nuweiba is a steep 52 dinar (around 70 euro), but at least the bike is free of charge. After a two-hour boat ride and about the same time spent waiting at each port, I’m finally in Egypt; back in Africa. I need rest and decide to treat myself with a two-day stay in a cheap bungalow at one of several touristic but surprisingly calm camps that line the beach.

A week-long journey cross the Sinai – under the Suez Canal and across the desert to Cairo – lies ahead.

Border details
Out of Jordan: 5 dinar.
Ferry to Aqaba (Jordan) – Nuweiba (Egypt): 52 dinar (around 70 euro).
Visa to Egypt: 85 Egyptian Pounds (about 15 US dollars); bought at the bank in Nuweiba harbor.

Med vinden I ryggen tar jag mig de 140 kilometerna som återstår ner till röda havs- kusten och orten Aqaba. Medan jag rullar in I staden går solen ner I röda havet; färgar himlen röd. Snart är det mörkt; kolsvart. Nästa morgon går färjan över till Egypten – så nu gäller det bara att hitta ett hem även denna natt.

Aqaba är Jordaniens enda hamnstad, ligger bara 15 kilometer från gränsen till Saudiarabien, och är dessutom sedan några år tillbaka en frihandelszon. En riktig smältdeg med andra ord, och så långt kändes allt bra för mig. Nu är tyvärr staden också en viktig turistort, välfylld med hotell som Mövenpick, Golden Tulip, Intercontinental och Kempinski. Med andra ord: Inget för min budget.

Istället frågar jag några polismän om råd, och tipsas om en strand söderut. Jag lämnar den upplysta staden bakom mig – gatorna och restaurangerna välbesökta av finklädda turister – och fortsätter i mörkret längs en nästintill otrafikerad motorväg genom hamn- och industriområden.

Bara några få kilometer söder om den femstjärniga lyxen hittar jag så mitt paradis. På stranden campar saudier och jordanier sida vid sida på sin väg mot ettdera landet. Det måste vara ett par dussin familjer som spritt ut sig över sanden – rest ett tält eller som oftast bara lagt ut en matta eller ett par filtar att sova på. Den egyptiske toalettvakten ger mig snart sin matta – det finns ingen vits med att resa tältet här. Inte ett moln finns i sikte, och en frisk vind blåser bort flugor och mygg. En äldre man och hans son håller en liten affär öppen till sent – säljer läsk, chips, popcorn, te och kaffe från en liten vagn med gaslykta. Jag tänker på hur mycket jag får se; lära – och på lyxturisterna som bara dom skulle palla sig någon kilometer bort från strand, sidenlakan och “Breakfast Continental” skulle ha något att berätta där hemma sen. Dom anar inte hur mycket dom missar.

Camp at a military checkpoint, 23 kilometers before Beer Mazkur and 90 km before Rahma.

A quick dip in the Dead Sea – a must along this way I guess – followed by a burning hot hot spring on the other side of the road to wash off the salt. All free of charge, thankfully, except for the shop owner whom I paid a euro to watch my stuff while I went swimming.

Stay the night with the Civil Defense (military ambulance and fire department). They give me an empty room on the third floor. In the evening, they bring the TV out on the front yard where they sit on carpets drinking tea, eating rice with chicken and roasted almonds for dinner. They enjoy watching music videos from Iraq, with girls that doesn’t have too much clothes on.

Having followed the River of Jordan (Nahar al Urdun) for a good part of the day – its name much more magical than its muddy waters now feeding the man-made landscape of plastic-covered plantations – I end up staying with some friendly brothers at their family’s house. For once, I meet locals that don’t complain about money – ‘bananas+water=lots of money’, says one of them while explaining their farming business as we wander through the fields of banana trees.

Easy border crossing, a ten euro visa, but then once again police that ruin my day. After getting some new pills at the local hospital in Jarash (my stomach still hasn’t bettered completely), police (at least in uniform this time) arrives to check passport and then like yesterday force me to stay in hotel. The city hotel was way too expensive, so they take me out west to another one some five kilometers away. Again too expensive, the police has already left (tired at my bargaining), and I can at least continue and find a local to stay with. But they’d forced me out of the town and its ancient ruins that I had come to see, so that’s for the ‘for your own sake’ part of the police squabble.

A gentle man, deeply devoted to his Muslim faith, hosts me in his house. His wife’s face is covered in a black hood through-out the evening; her sweet, kind voice at contrast. Great dinner, great sleep. Wonderful people. Seven kilometers after Jarash. Twoeters before Al Monsoura.

Border details
Stamp out of Syria, 500 lira.
Visa to Jordan at the border, 10 dinar.