Vi korsar den sydligaste gränsen mellan Frankrike och Spanien. Vägen slingrar sig upp och ner längs höga berg som skär ner i havet – en av de vackraste vägarna hittills på resan. Samtidigt är det skönt att lämna turistbelamrade södra Frankrike för det mer avslappnade nordöstra hörnet av Spanien.

Precis som tullhusen vid tidigare gränser, är de vid denna gräns stängda. Plywood har spikats för fönstren. Skyltarna med “cambio/exchange” har klottrats över. Istället står där en ny, gigantisk EU-skylt “España”. Det är väldigt blåsigt. De snirkliga vägarna är mördande sega i de långa uppförsbackarna, men nedåt fläktar det skönt; bägge händerna stadigt på handbromsarna.

Från Llanca vänder vi inåt land till Figueras (Figueres). Där – efter mycket letande – får vi till slut lov att campa i en bondes fält vid sidan om vägen.

Vi fortsätter söderut och under en stor del av dagen cyklar vi längs en kanal. Trevligt att återigen få cykla i fred från bilar. I Argelés får vi gratis campingplats av Camping La Marende (www.marende.com).

Camping La Nautique (www.campinglanautique.com) sponsrar oss med en natts camping.

Vi når äntligen fram till Medelhavet och med det också sköna, svalkande vindar. Efter att ha passerat en kanske femton kilometer lång väg längs med stranden – bägge sidor av vägen fyllda med parkerade bilar; hemskt – når vi utkanten av Agde. Sponsrad camping på Mini Camping Sokol.

Vi campar vid hamnen längs vägen till St Gilles.

There is heavy rain, but the owners of a campsite in Bourg-Saint-Andéol let us stay in a small house – in the daytime used as a playhouse for visiting children. It also happens to be the National Day – la Fête Nationale. The campsite arranges a small disco in the evening; there are fireworks by the river at midnight.

Vi fortsätter några kilometer sydväst, upp i bergen till St-Julien-en-St-Alban. Vi har blivit inbjudna att festa med Leo och hans vänner, och först vid tretiden nästa eftermiddag kommer vi iväg igen.

Vi fortsätter söderut längs floden Rhône till Valence. Där har vi bjudits in att bo hos Florents vän Leo. Strax innan vi når Valence, på andra sidan floden, börjar det regna rejält. Vi tar skydd under taket till ett mindre kontorshus; äter bröd med olivolja. På andra sidan den lilla asfalterade förortsgatan ligger bostadshus sida vid sida. En kvinna kommer springandes ut ur ett av dem, och ropar åt oss att komma över!

Vi cyklar så snabbt vi kan genom det häftiga regnet – en ridå av grådaskiga droppar. Kvinnan öppnar grinden, vi cyklar in på deras lilla grusgång och ställer cyklarna under ett vitt partytält som står uppspänt på gräsmattan. Thierry och Stephanie bjuder in oss till en härlig middag – stek och potatis, rött vin och till sist en kopp gott kaffe. Eftersom Leo själv inte kommer fram till Valence förrän vid midnatt, stannar vi ett par timmar och umgås. Vid elvatiden cyklar vi så de sista få kilometrarna över floden till tågstationen i Valence, där vi möter Leo.

Att få möta underbara människor som Thierry och Stephanie, som är spontana nog att bjuda in förbipasserande, är värt många dagars tältande, regn osv.

I Lyon bor vi med Florent och Kasia genom Hospitality Club (www.hospitalityclub.org). Stort tack för boende, och en ny skjorta!

Vi tältar på toppen av en kulle, mittibland vinodlingar i de södra utkanterna av Milly-La Mertine.

Direkt efter att vi passerat genom den större staden Baune, leder kartan oss till vackra cykelvägar som skär genom distriktets välkända vinodlingar. Vi campar i trädgården till ett ungt par, bredvid kanalen söder om Chagny. Häftigt regn under natten.

Det regnar under mestadelen av dagen, men när vi når fram till Licey-sur-Vingeanne skiner solen. När vi ber en kvinna om att få fylla på vatten, bjuds vi också in till kaffe och kaka på hennes veranda. Tack till Monique och hennes man Roger!

Vi fortsätter söderut, och halvvägs genom den täta skogen mellan Drambon och Longchamp, campar vi bredvid skogvaktarens hus (Maison forestière du Tertre).

Vi cyklar längsmed en kanal under mestadelen av dagen. Där finns inga bilar, och träd som kantar grusvägen skänker behaglig skugga.

Framåt kvällen når vi den 2000-åriga staden Langres, belägen på toppen av en brant kulle. Just som vi når fram till torget börjar en häftig eftermiddagsskur, och vi tar skydd under markiserna utanför en affär. Det är en oerhört vacker stad – husen; kyrkan; kullerstensgatorna. När regnet avtar cyklar vi de sista kvarteren till Camping Navarre, som sponsrar oss för kvällen.

Yannick och Sylvie – våra värdar för den gångna natten – bjuder oss på frukost innan vi ger oss av på morgonen. Östra Frankrikes sommarhetta bjuder på 40 grader och solsken – inte det mest bekväma, men kanske något att vänja sig vid inför sydligare breddgrader?
Efter att ha nekats sponsrat boende på den kommunala campingen i Andelot, bjuds vi istället in att tälta i trädgården till en mor och hennes dotter, som bor precis i utkanten av staden.

Strax innan den lilla staden Trondes, frågar vi ett par om vi kan tälta i närheten av deras hus. Det ligger vackert beläget, högt upp längs en brant sluttning. En stenig grusväg leder upp från asfaltvägen. Marken mellan huset och vägen har dom hägnat in till betesmark för ett antal hästar.

Yannick och Sylvie bjuder in oss att sova i en gäststuga med fyra bäddar. Inne i deras kök skymtar en affisch av Che Guevara. Både gäststugan och huvudbyggnaden är byggda av rejäla timmerstockar. Vacker utsikt ut över fälten och hästarna nedanför.

Yannick berättar att gården förr i tiden fanns för de som reste långt med häst, så att de kunde stanna övernatt. Som en typ av värdshus/gästgiveri. Vi bjuds på en sallad till middag, med mestadels hemodlade grönsaker.