Vi korsar gränsen till Frankrike som numera, likt alla inom EU, inte ens har en “Välkommen till Frankrike”-skylt. Där finns istället ett övergivet tullhus, och en skylt som listar de max tillåtna hastigheterna för motorfordon på olika typer av vägar.

Strax efter gränsen hittar vi ett öde fält, där vi slår upp tälten för natten.

Idag var vår första dag med inte bara mer bergiga vägar, utan också 36-gradig värme – mördande när man kommer från platta och perfekt 25-gradiga Holland. I Naomé frågar vi ett par som är ute i trädgården och pysslar, om vi kan få fylla på våra vattenflaskor. Vi bjuds in att dricka läsk med is, och snart är vi också välkomna att campa i deras trädgård. Dessutom får vi en underbar middag – omelett med bacon och hemmagjorda pommes – lagad bara för oss, då dom själva för länge sedan redan ätit middag. Belgisk öl. Varm dusch.

Lilly berättar för oss att hon en gång tog hand om barn från Tjernobyl – länge sedan. Lite som för att berätta varför hon också tar hand om oss. Jean-Claude, hennes man, var egentligen hela tiden ganska ovillig att låta oss stanna, men Lilly bestämde och han fick fortsätta köra runt i sittgräsklipparen; röka pipa. Stort tack till de bägge, hur som helst!

Vi campar på ett litet fält bredvid en familjs hus. Dusch och toalett; kaffe. Nästa morgon, när vi ger oss av, får vi en flaska rött vin.

I Hedenge får vi tälta i trädgården till ett äldre par. Dom talar bara franska, men tursamt nog är deras dotter i krokarna och hon kan översätta lite grann. Den gamle mannen plockar jordgubbar åt oss från trädgården.

Från Eindhoven börjar vi använda Benjamin Uitgeverijs “Onbegrensd Fietsen” (obegränsad cykling) – en cykelkarta som vi hittade i Amsterdam, med snarlik sträckning som ‘den gröna vägen’ som vi tidigare rekommenderats. Kartan markerar mindre vägar och cykelleder ända till Barcelona.