Idag var vår första dag med inte bara mer bergiga vägar, utan också 36-gradig värme – mördande när man kommer från platta och perfekt 25-gradiga Holland. I Naomé frågar vi ett par som är ute i trädgården och pysslar, om vi kan få fylla på våra vattenflaskor. Vi bjuds in att dricka läsk med is, och snart är vi också välkomna att campa i deras trädgård. Dessutom får vi en underbar middag – omelett med bacon och hemmagjorda pommes – lagad bara för oss, då dom själva för länge sedan redan ätit middag. Belgisk öl. Varm dusch.

Lilly berättar för oss att hon en gång tog hand om barn från Tjernobyl – länge sedan. Lite som för att berätta varför hon också tar hand om oss. Jean-Claude, hennes man, var egentligen hela tiden ganska ovillig att låta oss stanna, men Lilly bestämde och han fick fortsätta köra runt i sittgräsklipparen; röka pipa. Stort tack till de bägge, hur som helst!

Vi campar på ett litet fält bredvid en familjs hus. Dusch och toalett; kaffe. Nästa morgon, när vi ger oss av, får vi en flaska rött vin.

I Hedenge får vi tälta i trädgården till ett äldre par. Dom talar bara franska, men tursamt nog är deras dotter i krokarna och hon kan översätta lite grann. Den gamle mannen plockar jordgubbar åt oss från trädgården.

Från Eindhoven börjar vi använda Benjamin Uitgeverijs “Onbegrensd Fietsen” (obegränsad cykling) – en cykelkarta som vi hittade i Amsterdam, med snarlik sträckning som ‘den gröna vägen’ som vi tidigare rekommenderats. Kartan markerar mindre vägar och cykelleder ända till Barcelona.

Vi campar på ett fält invid en ung mans hus. Han bjuder in oss att laga mat i sitt kök. Det finns en bra lag i Nederländerna som tvingar ägare av hus och lägenheter, som stått tomma under mer än ett års tid, att hyra ut dem för bara ca 150 euro per månad. Det är med hjälp av den lagen som många studenter och unga i landet får sitt första självständiga boende.

Vi tillbringar några dagar i Amsterdam med Joost (se 21 juni). Engångsgrill, kött, lök och potatis på balkongen. Tack Joost!

Vi fortsätter över det mer än trettio kilometer långa Afsluitdijk – en vall i norra Nederländerna som separerar Nordsjön och den konstgjorda sjön IJsselmeer. I och med bygget kunde även stora delar land, s.k. ‘polders’, torrläggas. I en av dessa delar, Wieringermeer, ligger staden Wieringerwerf. Där får vi bo med Kor och Gea – föräldrarna till Joost, en jämnårig jag reste med genom Namibia, Botswana och Zambia för ett år sedan. Kor ger oss en fin guidning i området, och lär oss allt om dammar och polders.

Vi får campa invid bonden Wiebe och hans fru Geas gård i Pingjuin. Vi bjuds på te och kaka vid köksbordet.

Vi får en sponsrad natts camping på Camping Lauwersoog (www.lauwersoog.nl).

I Delfzijl bjuds vi in att campa i Hannekes trädgård. Hon bor längs med en kanal. Vi bjuds på te och hemodlade jordgubbar i solnedgången, efter att vi rest våra tält på den nyklippta gräsmattan. Två yngre vänner till Hanneke visar sig ha planer liknande vår. Dom ska cykla härifrån till södra Frankrike senare i sommar, och rekommenderar oss en väg kallad ‘Den gröna vägen’. En karta med beskrivning ska finnas att köpa i välsorterade kartbutiker i Amsterdam.

Längs vägen börjar det regna, och vi gör slag i saken och inhandlar lite regnkläder. En jacka, och ett skoskydd. Vi fricampar strax utanför Hoelsche, vid kanalen till Emden. Vår sista natt i Tyskland.

I Nordenham bjuds vi in av en bilhandlare att campa i någon av de många bilar som står parkerade på mannens bakgård. Lina slår upp sitt tält emellan några av dem, medan jag tar en av bilarna. Mehmet, född i Turkiet men nu bosatt med sin familj här i norra Tyskland, bjuder in oss till en kopp kaffe på sitt kontor. Han berättar att han egentligen jobbar på flygplatsen, men har bilhandel som hobby – och för att tjäna lite extra pengar. Han köpte huset och gården för bara ett år sedan.

Nästa morgon bjuds vi på en härlig frukostbuffé i vardagsrummet på övervåningen hos Mehmet, hans fru Aisha och deras två barn.

Vi får en gratis natt på en husvagnscamping.

Vi får skjuts med Linas föräldrar till färjan till Tyskland, vilket också sparar oss biljettpriset då vi kan åka med i bilen. Dessutom behöver vi den snabba starten från Kivik precis som jag behövde från Stockholm när jag tog pendeltåget.

Vi får tälta gratis på en lokal campingplats utanför Ascheberg. Jag har med mig en liten hemgjord broschyr om resan, med karta och bilder, som jag använder för att förklara vårt mål och budget. Förhoppningen är att då och då kunna få en gratis campingplats, och med det tillgång till vatten och möjligheten att duscha och tvätta kläder.

Från Bästekille i södra Sverige ansluter reskamrat Lina Larsson. Jag började leta efter någon att cykla med förra hösten, och en annons i diverse forum på internet gav dussintalet svar. Lina och jag möttes bara två gånger innan idag, så det hela kommer också bli något av vad folk längs vägen redan kallat ‘ett socialt experiment’.