Söderut från Kairo följde vägen längs med Nilen – en gigant till flod som skapar en grön, levande ådra i annars död öken. Sömn i alltifrån kloster och kyrkor till polisens vägspärrar, med vägarbetare invid vägen och med herdar vid övergiven bensinstation. Underbara, smått kyliga kvällar och lagom varma dagar – knappt svettigt.
Unikt for sträckan visade sig den alltjämt välmenande polisen. Eskort av pickup bil med fyra-fem beväpnade poliser följde under kanske 300 av dom 1000 kilometerna till den sydligaste delen av landet. Tätt följandes efter cykeln, eller framför - inte minst i städer där dom ibland slog på sirenerna för att skingra folkmassor och bilar för min skull. Snudd på kungligt. Bättre blev det när dom en natt till och med bestämde sig för att låta myndigheten betala för en natts hotellboende – camping vid vägspärren utanför stan var inte säkert nog! Det finns helt enkelt en medvetenhet om hur mycket en död turist skulle påverka turistindustrin i landet.
Nu befinner jag mig i Aswan, södra Egypten, varifrån jag hoppas kunna ta båten till Wadi Halfa i norra Sudan (sydligaste Egypten är off limits för turister på cykel; militär zon). Där fortsätter sedan vägen utmed Nilen några hundra kilometer till innan den viker av för att gena över öknen till Khartoum.



































