Äventyr eller utflykt?

“För några veckor sedan fick jag hålla ett föredrag för ett gäng ungdomar på en skola i Fittja, och på affischer stod det ’Äventyrare kommer till Fittja’. Men vad är egentligen ett äventyr? Är det en svensk som cyklar med dyr utrustning genom Afrika eller är det en Ugandier som kommer oförberedd som immigrant till Fittja?”

Så inledde jag ett radioprogram för Sveriges Radio 2009, och frågan känns fortfarande lika aktuell. Varje gång det skrivs om ännu en priviligierad turist som kallar sig för ”äventyrare” eller rentav ”upptäcktsresande”, eller kallar sin resa för en ”expedition”, så väcks frågan. Vad betyder egentligen orden? Vad ger de för bild av resan, och vad ger de för bild av platserna och människorna som besöks?

2014 var antalet internationella turister rekordmånga: över en miljard enligt United Nations World Tourism Organization (UNWTO) [1]. Ökningen på senare år har varit enorm: för tjugo år sedan var antalet turister bara hälften så många. Samtidigt har resandet i dess vidare betydelse alltid varit en del av mänskligheten, inte minst i nomadliv och migration. Bibeln, Odyssén och gilgamesheposet handlar alla om det kringresande livet, påpekade litteraturprofessorn Ilan Stavans och Joshua Ellison i en insändare i New York Times sommare 2012. UNWTO uppger att över hälften av dagens 1,1 miljard turister är européer. Stavans och Ellison fortsätter med att beskriva hur resandet för de lyckligt lottade av oss nu är rutin för underhållning och personligt berikande. De fortsätter:

“Travel is a search for meaning, not only in our own lives, but also in the lives of others. The humility required for genuine travel is exactly what is missing from its opposite extreme, tourism. […] Modern tourism does not promise transformation but rather the possibility of leaving home and coming back without any significant change or challenge. Tourists may enjoy the visit only because it is short. The memory of it, the retelling, will always be better. Whereas travel is about the unexpected, about giving oneself over to disorientation, tourism is safe, controlled and predetermined. We take a vacation, not so much to discover a new landscape, but to find respite from our current one, an antidote to routine. […] The kind of travel to which we aspire should tolerate uncertainty and discomfort. It isn’t about pain or excessive strain — travel doesn’t need to be an extreme sport — but we need to permit ourselves to be clumsy, inexpert and even a bit lonely. […] Our wandering is meant to lead back toward ourselves. This is the paradox: we set out on adventures to gain deeper access to ourselves; we travel to transcend our own limitations. Travel should be an art through which our restlessness finds expression. We must bring back the idea of travel as a search.”

Inspiration förr och nu

Som tonåring var jag nog inte ensam om att inspireras av andra resenärer. Göran Kropp var en av de mest omtalade, och även om jag aldrig själv ville göra den typen av resor så var det ändå intressant läsning – inte minst för att det bakom den ibland fysiska utmaningen fanns en så pass ödmjuk människa. Mer handfast inspirerade istället backpackers, med berättelser om enkla resor som präglades av önskan att få ta en paus från vardagen, uppleva en ökad frihet (om än begränsad av tid och pengar), nyfikenhet på andra platser och kulturer och ibland en sorts pilgrimsresa (om än av en själslig snarare än religiös karaktär).

Idag är det många fler svenskar som ger sig ut på resor som åtminstone delvis liknar de som Göran Kropp gjorde. Flera gånger om året uppmärksammar media nya svenskar som ger sig iväg på cykel över kontinenter eller bestiger några av världens högsta berg. Många av dem som idag gör den här typen av resor gör det för nöjes skull, snarare än för sitt levebröd. Inte minst långfärdscykling har blivit populärt, och kan idag betraktas som en form av backpacking. På internationella crazyguyonabike.com, som erbjuder gratis blogg för långfärdscyklister, uppdaterades bara under 2014 sammanlagt 1 228 separata resor. Men trots att den här typen av resor inte längre kan betraktas som något unikt, så finns fortfarande en majoritet som aldrig ger sig iväg på en sådan resa. För dem skapar berättelserna och beskrivningarna från resorna bilden av vad de innebär.

Äventyr, expeditioner och upptäcktsresor

I Sverige har de, framförallt i media men även på privata bloggar och i forum, ofta kommit att kallas för äventyr. Äventyr har med ”spännande och farliga handlingar” i ”avlägsna områden” att göra, skriver Nationalencyklopedin, och exemplifierar uttrycket med “de första européer som trängde in i området var några äventyrare på jakt efter guld”. De nämner att där ofta finns ”inslag av upptäckter, strapatser, strider etc.”.[8] Även benämningen upptäcktsresa används av vissa, och innebär enligt Nationalencyklopedin en “resa med syfte att göra upptäckter ofta till svårtillgängligt område”, och exemplifierar med “en upptäcktsresa till Amazonas djungler”.[9] Expedition är ett annat uttryck som används[10][11][12][13][14][15][16][17], och beskrivs av Nationalencyklopedin som en ”(längre) färd i vetenskapligt eller militärt syfte, företagen av en grupp människor som ofta marscherar”.[18]

Det är tydligt att begreppens officiella betydelse betonar spänning, fara, det avlägsna och det svårtillgängliga, och ibland även exemplifieras med uppenbart koloniala och eurocentriska beskrivningar. Upptäcktsresor förknippas också ofta med historiska kändisar som Vasco da Gama och Christopher Columbus.[19][20] Kanske har vi växt upp med en romantiserad bild av dessa män (det är nästan alltid just män) och ord som upptäcktsresande, trots att de i verkligheten förde befäl över flottor, grundade kolonier och bedrev slavhandel?[21][22]

Man kan också ge orden en modernare, mer ödmjukt innebörd: ett personligt äventyr, en inre resa, som är spännande ur ett individuellt perspektiv, och som sker i områden som kan anses ”avlägsna” för individen. Eller i fallet upptäcktsresa en personlig sådan som ger förståelse för geografi, samhällen och kulturer som varit ditintills okända för individen (snarare än för världen). Men för att ge orden den betydelsen är det viktigt att betona att resan i sig inte är farlig, att områdena som besöks inte är objektivt ”avlägsna” och att de ”vita fläckarna” är subjektiva. Dessutom blir själva reseskildringen intressant först när den handlar om det personliga, inre äventyret, snarare än ett fiktivt ”yttre” sådant.

Det är också det som en del ”äventyrare” misslyckas med i sitt uttryck. Ofta bestyrks ordens ursprungliga betydelse, med beskrivningar som fokuserar på det fysiska (antalet kilometer, antal höjdmeter, antalet kilo packning, antalet graders värme, svett och ”tropiska” sjukdomar), platsernas otillgänglighet (öken, djungel) och en antydd brist på civilisation (djungel, vilda djur, dålig sjukvård). Sammantaget ger orden och beskrivningarna en felaktig bild av både resorna och platserna.

Problemet finns både hos de som livnär sig på sina resor och hos amatörer. Mikael Strandberg, en av Sveriges mer välkända resenärer vars dokumentärer sänts ett flertal gånger i SVT, beskrev själv 2009 sin tilltänkta resa på kamel genom Arabiska öknen och Sahara som ”den varmaste expeditionen någonsin i historien […]. Det har aldrig gjorts förut”.[23] Mikael och hans medresenärer skulle bli ”de första människorna att korsa jordens två varmaste platser med kamel”.[24] Men hur kom islam till Marocko? I bästa fall skulle han kanske kunna hävda att han är första svensk, om det nu ens är intressant. Andra djärva påståenden som han fört fram i samband med tidigare resor är att han ”cyklat fler kilometer än någon annan människa” och ”gjort den kallaste resan någonsin i historien”.[25]

Amatörercyklisterna Jonathan Ljungqvist och Marcus Aspsjö har i en marknadsföringsvideo beskrivit sin första cykelresa med enbart dessa ord: ”hur vi kämpade över alperna, blev jagade av vildhundar, hamnade mitt i en revolution, uthärdade Sudans stekheta öken, cyklade igenom världens hårdaste cykelland, genom stamkrig, undanslapp ett terrorattentat och anlände till Tanzania”.[26] Ungefär samma berättelse gav de i en intervju för SVT.[27] Av den beskrivningen kan man undra både varför de reste (eftersom det nu var så hemskt) och hur det kommer sig att många miljoner människor kan leva i fred och relativt välmående i de flesta av de länder som de passerade.

Som tongivande resenärer bär Strandberg, Ljungqvist, Aspsjö med flera ett stort ansvar för det de uttrycker. Bilden de målar upp kan påverka de yngre läsare som drömmer om liknande resor, men som ännu inte fått chansen att ge sig av. Deras berättelser riskerar inte bara att avskräcka andra från att besöka de platser de beskriver – de blir också ett hån mot de människor som lever på dessa platser, har gjort så i generationer, och dessutom ofta hjälpt resenärerna med vägbeskrivningar, en kopp te, en plats att tälta på eller en berättelse från platsen de lever på.

Resesätt som kan anses mer fysiskt utmanande än backpacking handlar i motsats till dessa berättelser snarast om möjligheten att resa till platser dit det är svårt att med kollektivtrafik ta sig, och att på vägen ges möjlighet till möten – både med människor och natur – på ett sätt som annars är mindre naturligt. Självfallet kan man också ge uttryck för tuffa utmaningar när det är så verkligheten ser ut, och för vissa blir det så i större utsträckning än för andra. Men det finns en ovana hos många att överdriva just de bitarna, och det är när nyanser och helhetsbild saknas som det blir problematiskt.

Ett resultat av jakten på mediautrymme eller barndomsdrömmar?

För proffsen är det svårt att försörja sig på den här typen av resor, och konkurrensen om mediautrymmet — och med det möjligheten till sponsorer — är tuff. Att det nu är så många som gör den här typen av resor har också ökat konkurrensen för de få som försöker livnära sig på att resa. De äventyrare som för tjugo år sedan hade fått den särställning som Göran Kropp fick i media konkurrerar idag inte bara sinsemellan utan även med oss som reser för nöjes skull. Kanske kan det vara del i förklaringen till varför flera av dem halkat in på överdrifter eller rena lögner: A dance for scoops and fame on peoples’ graves” , skriver nättidningen Explorersweb om Fredrik Strängs klättring på berget K2[28]; ”Framgång, ära och berömmelse till vilket pris som helst” använder resenären Janne Corax som rubrik till Annelie Pompes klättring på Mount Everest[29]; och friluftsmagasinet Outside har i en uttömmande artikel granskat Johan Ernst Nilssons resor. [30]

Men kanske är överdrifterna också ett uttryck för den naiva drömmen om att få vara den Indiana Jones, Tintin eller Christopher Columbus som vi som barn fick höra talas om. Mikael Strandberg har själv skrivit: ”everyone seem to start out as adventurer as a youngster, hoping to get into exploration, where the self is less important and the values of the world and life is a greater pull. This applies to me. I saw myself as a new Indiana Jones […].”[31] I den insikten finns också hoppet, en önskan om att framställa en mer nyanserad bild. Men då måste tonvikten ligga på kunskap, medvetenhet om ordens historia och betydelse, och ansvarstagande för de föreställningar som man med sina berättelser bidrar till.

En mer nyanserad beskrivning

Är det verkligen önskan om äventyr — att få uppleva spänning, känna rädsla inför faror och plågas av svårigheter — som driver dessa resenärer? Är det inte, snarare, precis samma känslor som de som drev 90-talets backpackers: frihet från vardagen, nyfikenheten på nya platser och kulturer, och kanske ibland flykten från hemmet? Kanske passar ibland även klyschan ”att finna sig själv”? Hur skulle berättelserna kunna uttryckas på ett sätt som ger en mer rättvis bild av resan och platserna? En bild som kan locka fler till liknande resor, och samtidigt respektera miljöer och människor? Bäst är nog att inspireras av de resenärer som trots allt lyckas i sin beskrivning av det de gör:

Min personliga favorit är bulgarisk-kanadensiske Iohan Gueorguiev, www.bikewanderer.com. I hans filmer fokuserar han förvisso stundtals mycket på att berätta om svåra väderförhållanden, men då är det också verkligen med rätta. Mest berättar han dock med ödmjukhet om sina möten med natur och människor. Hans filmserie går under rubriken ”I want to see the world”, och här är det första avsnittet:
https://www.youtube.com/watch?v=Z0wAPztOO2U

Kanadensarna Kate Harris och Melissa Yule, http://www.cyclingsilk.com, kallar med rätta sin resa från 2011 för en expedition, då de under resan studerade miljövård i bergs- och ökenområden längs med sidenvägen. Men filmen de gjort från sin resa är också fylld med fantastisk humor och värme:
https://vimeo.com/52413851 (Cycling Silk 2011 Highlights Reel)

Det spanska paret Laura Martínez Calderón och Aitor Iguiñitz Oyarzabal skriver sedan september 2011 på https://plantyourself.wordpress.com/ om sina cykelresor. Texterna är fyllda av enkla reflektioner över tillvaron och kärlek till människorna de möter.

Men bäst är kanske ändå Emma Vånemo. Hon kallar sin resa på cykel från Sverige till Sydafrika, helt sonika, för ”cykelutflykten”.[32]

[1] http://dtxtq4w60xqpw.cloudfront.net/sites/all/files/pdf/unwto_annual_report_2014.pdf
[2] http://opinionator.blogs.nytimes.com//2012/07/07/reclaiming-travel/
[3] http://tallabomba.ambiprospect.com/se/, hämtad 2015-07-02
[4] http://www.thebikeramble.com, hämtad 2015-07-02
[5] http://www.adserballe.com, hämtad 2015-07-02
[6] http://www.worldtravellers.dk, hämtad 2015-07-02
[7] Nationalencyklopedin, äventyrare, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/äventyrare, hämtad 2015-07-02
[8] Nationalencyklopedin, äventyr, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/äventyr, hämtad 2015-07-02
[9] Nationalencyklopedin, upptäcktsresa, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/upptäcktsresa, hämtad 2015-07-02
[10] http://tallabomba.ambiprospect.com/se/, hämtad 2015-07-02
[11] http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=71166, hämtad 2015-07-02
[12] http://www.thebikeramble.com, hämtad 2015-07-02
[13] http://renata.nu/expeditioner/sweden-everest-solo-expedition-9596/, hämtad 2015-07-02
[14] http://libris.kb.se/bib/7744621, hämtad 2015-07-02
[15] http://web.comhem.se/lundblad/SR2008/Start.html, hämtad 2015-07-02
[16] http://www.sevensummits.se/pole2pole.html, hämtad 2015-07-02
[17] http://www.worldtravellers.dk, hämtad 2015-07-02
[18] Nationalencyklopedin, expedition, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/expedition, hämtad 2015-07-02
[19] http://www.historiesajten.se/visayrke.asp?id=Uppt%E4cktsresande, hämtad 2015-07-02
[20] http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=232, hämtad 2015-07-02
[21] http://www.historiesajten.se/visayrke.asp?id=Uppt%E4cktsresande, hämtad 2015-07-02
[22] http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=232, hämtad 2015-07-02
[23] https://vimeo.com/5034277, hämtad 2015-07-02
[24] http://www.thenational.ae/news/uae-news/next-stop-for-strandberg-the-empty-quarter, hämtad 2015-07-02
[25] https://vimeo.com/5034277, hämtad 2015-07-02
[26] https://youtu.be/yUgRpbBosAo?t=1m48s, hämtad 2015-07-02
[27] http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/hemma-efter-cykeltur-till-tanzania, hämtad 2015-07-02
[28] http://www.explorersweb.com/everest_k2/news.php?id=17462, hämtad 2015-07-02
[29] http://stormkorp.se/xixa2009/xixa2009.htm, hämtad 2015-07-02
[30] http://archive.is/RVep6, hämtad 2015-07-02
[31] http://www.mikaelstrandberg.com/2011/04/17/how-important-is-it-to-be-first-andor-unsupported/, hämtad 2015-07-02
[32] http://theskippingkangaroo.com/2016/04/05/tankar/